Principer
Hemocytometerns styrda område består av flera områden. Den stora är 1 x 1 mm (1 mm2) rutor. Den är uppdelad på 3 sätt: 0,25 x 0,25 mm (0,0625 mm2); 0,20 x 0,20 mm (0,04 mm2). Den centrala delen är ytterligare uppdelad i 0,05 x 0,05 mm (0,0025 mm2) kvadrater.

De upphöjda kanterna på hemocytometern håller täckglaset 0,1 mm från det markerade rutnätet. Detta ger varje ruta en definierad volym.

De cellstora strukturerna som räknas ligger mellan mitten av de tre linjerna längst upp och till höger på kvadraten och den inre av de tre linjerna längst ner och till vänster om kvadraten.

I en förbättrad Neubauer-hemocytometer (vanligt medium) kan det totala antalet celler per ml upptäckas genom att helt enkelt multiplicera det totala antalet celler som finns i hemocytometernätet med 10 ^4(10000).

Användande
Se till att det speciella täckglas som medföljer räknekammaren (tjockare än standardtäckglas och med certifierad planhet) är korrekt placerat på räknekammarens yta. När de två glasytorna är i ordentlig kontakt kan Newtons ringar observeras. Om så är fallet, appliceras cellsuspensionen på kanten av täckglaset för att sugas in i tomrummet genom kapillärverkan som helt fyller kammaren med provet. Om man tittar på kammaren genom ett mikroskop kan antalet celler i kammaren bestämmas genom räkning. Olika sorters celler kan räknas separat så länge de är visuellt urskiljbara. Antalet celler i kammaren används för att beräkna koncentrationen eller densiteten av cellerna i blandningen provet kommer ifrån. Det är antalet celler i kammaren dividerat med kammarens volym (kammarens volym är känd från början), med hänsyn till eventuella utspädningar och räknegenvägar.